Home, sweet home

Hemma igen, hemma i vardagen. Resan hem kändes dock lång med sina dryga 16 timmar. Först var planet från seychellerna försenat med 45 min, så vi lämnade inte mahe förrän efter 21. Bytte 3 timmar senare i Abu Dahbi, och det bytet gick förvånansvärt smidigt. Vi började dock känna oss trötta där. Vi hade ju varit igång sen 8 på morgonen, med promenad i Victoria. 6.35 lokal tid landade vi i Berlin, och då hade vi 1.5 h till nästa avgång. Problemet här var att de på seychellerna gjort fel med flaskorna vi köpt med oss...så vi blev stoppade i säkerhetskontrollen (ja, i Berlin måste man ut, och sen in i säk.kontrollen igen) En liten skitdetalj... Kvittot var häftat på utsidan, och låg inte inne i den förslutna påsen. Sånt gör en bara förbannad, för alla kunde ju se att påsen var oöppnad och alla varor var med på kvittot.
Det blev en stor apparat med tulltjänstemän och gränspoliser. Vi ville ju inte riktigt ge oss heller... Så till slut kom chefen, och vi drog harangen igen med förklaringen. Mer diskussion på tyska mellan de 8 som redan stod där.. och sen kom domen, Nej ni får inte ta med flaskorna.

Suck

Men de sa att jag kunde gå ut, checka in "extra bagage" och sen komma tillbaka. Så sagt och gjort. Vi flyttade över grejer från Fridas väska till min väska och sen traskade jag ut, och iväg till incheckningen. Väl där fick jag veta att det skulle kosta 70 euro, för det fanns inte tid att hitta "våra" väskor, utan jag skulle straffas för att checka in fler väskor.

Smått upprörd, men inte otrevligt utan bara tydlig, dividerade jag med denna personal också... Slutade med att det inte fanns alternativ, utan betala eller lämna grejorna. Letar efter plånboken och inser att den hade jag inte med mig... Förhandlar med personalen, och nej väskan kan jag inte lämna men spriten kan de vakta. (jag måste ju in igen och då får inte flaskorna följa med)
In i kontrollen igen, samma rigorösa kontroll, och som tur var stod Frida nära.
Vi var väl inte helt överens om det var värt det eller ej, men vi bestämde att jag skulle betala. Så med ryggsäck och plånbok i högsta hugg, krånglande jag mig ut genom kontrollen igen...
Jag hade anat en spricka i fasaden som jag tänkte utforska.
Jag hävdade att det borde gå att checka in den extra väskan under samma "fria kilo" som man får ha... Hade ju ingen aning om vad vårt bagage faktiskt vägde, men det var ju värt att försöka :) Men det blev bom stop på det, så jag sa att jag betalar, bara det kommer med! Killen i disken var väldigt hjälpsam dock följde med mig en bit och pekade ur var jag skulle betala, och gav mig en räkning att lämna fram.
Fick dock byta disk några ggr, för det var "någon annans problem". På 4e försöket kom jag till rätt person, sliter fram mitt kort, för nu börjar tiden gå... Och just som jag håller på att betala ringer hennes telefon... Plötsligt river hon räkningen, och säger att jag inte ska betala! Hon vet inte varför dock...
Förvirrad och rätt stressad över att det är fler "hinder" jag ev. måste fixa, springer jag tillbaka till incheckningen och min "kompis" där.
De har insett att 23 kilo inte är de gratis 30 kilo och checkar därför in väskan som vanligt utan extra betalning. Jag tackar och vi skrattar lite ihop för hur knasigt allt kan bli.
Nästa anhalt är den kinkiga säk.kontrollen... Fast denna gång flyter det på bra, äntligen är vi redo att gå på flyget.
Då är det 30 min försenat.
Suck...igen...

Väl på Landvetter blev vi hämtade av snälla Karin, och nu är vi hemma och har ställt ut alla väskor på balkongen. Man vet aldrig vad som följer med hem...

Adjö till alla djur...

Vi vaknade tidigt idag och efter en snabb frukost, liftade vi med hotellägaren in till huvudstaden Victoria. De säger själva att det är världens minsta huvudstad... Och det är nog sant. Mängder med bilar fanns det iaf... Väl där drev vi runt lite planlöst tills vi hittade ett naturhistoriskt museum.
Efter en dryg timme av seychellisk natur och historia, letade vi upp en restaurang som enl. guideboken fått bra betyg...vilket visade sig vara en av de sämsta middagarna hitintills!
Nästa anhalt var den botaniska trädgården, så där fick vi se levande växter också :) vacker natur och slippa avgaserna var bra.
Taxi hem och nu sitter vi och väntar på att ge oss av till flyget. Frida passar på att klappa hotellets hundar en sista gång... Och sen iväg!

Guesthouse i bergen

Det tog ett tag med färjan över från La digue till Mahe. Lite regn och krabb sjö, men tills slut var vi framme. Gick klart smidigare att få vårt bagage denna gången, och den tog vi en taxi dit vi skulle. Tur var det, för det var riktigt långt och låg högt uppe bland bergen. Vägen hit slingrar sig bra och är oerhört brant på många ställen. Taxichaffisen fick köra en omväg, för hans bil skulle inte klara att köra uppför... Stället ser ut som ett litet castell, runt och med tjocka väggar och de gamla skyttegluggarna är omgjorda till fönster.
Nu är vi iaf framme, och efter en kort promenad i området, ska vi nu äta middag.

Hemresans början...

Det känns verkligen som vi ska åka hem idag... Även om vi bara ska lämna la digue och åka till Mahe. Inatt sover vi på Mahe och imorgon kväll går planet hem.
Vi har egentligen gjort allt på agendan, utom det uppenbara...nämligen kolla in alla frukter! Kokosnötternas 2 typer har vi redan fått snabbkurs i, och bananerna är svåra att missa. Dock passade vi på att gå runt i trädgården här på hotellet och vi hittade (mha en vänlig anställd) stjärnfrukt (bild), Golden Apple(bild) och Guava. Även en blandning mellan lime och citron (bild) hittade vi, men namnet tappade jag bort. I parken fanns även brödfrukt (som vi ätit som potatis och som chips) och mango. Såklart finns 100 till, men tyvärr kan jag inte namnen på dem.
30 min kvar innan vi åker härifrån...

Perfekt dag

Idag gav vi oss ut på snorkelutflykt. Vi såg massor utav fina fiskar men inget gick upp mot att se havssköldpaddan lägga sina ägg på stranden medan vi satt bredvid och såg på. Sedan hittade vi två mindre i havet där jag fick hålla en. Hon var tung men sällskaplig. När vi släppte ner henne i vattnet så stannade hon intill oss så vi kunde ta några fina bilder. Mats höll sig för det mesta i en livboj när vi snorklade då det var ca fyra meter till botten. Men han var modig och simmade helt fritt ett tag också. Både jag och kaptenen på båten var stolta över honom. Väl hemma igen gick vi hand i hand på stranden och såg solen gå ner. Vi ville fira vår sista kväll på la digue lite extra så när vi kom till middagen slog vi på stort. Kyparen visade upp en languster på över fyra kilo som var fiskad samma dag. Den var beräknad för två ( om man inte är lindas far dvs, då räcker den bara till honom :) så den delade vi på. Behöver nog inte säga att det var otroligt gott och att vi blev proppmätta (stjärten jag håller upp är ju bara halva langusterstjärten och bara den hade gjort mig mätt). I morgon bär det iväg till mahe där vi skall stanna en natt innan vi åker hem. Vi längtar inte hem till kylan direkt men vänner, djur och familj gör att vi ändå tänker på hemmet med glädje.

Banana beach!

Ytterligare en aktiv dag! Vi inledde dagen efter frukost med att ta cyklarna längs "huvudgatan", och gå in i alla souvenirbutiker på vägen! Till min stora glädje fick jag äntligen tag på karta över öarna! Jag har letat i var enda butik sen vi kom hit... Har frågat säkert 20 personer, men alla har sagt att de infödda inte använder kartor. Fick tag på turistkartor med reklam, men det är kartor :) Vi hittade även några småsaker vi köpte, vi vill inte släpa med oss massa grejer hem.
Sen fortsatte vi förbi centrum, och vidare längs kustvägen. Naturen och miljön här är helt andlöst vacker och en bild gör den inte rättvisa, men det är ett försök iaf.
Vi nådde stranden Banana beach till slut och tog en fruktjuice där, men det var den strand som var minst fin av de vi passerat, så vi körde vidare. Vägen tog slut vid ett stenskravel som fått lars-göran att bli helt lyrisk :) Vi vågade dock inte ge oss in där med sandaler, så vi vände och badade på stranden intill istället. Tyvärr var botten riktigt dålig, och utan badskor gick det bara inte... Så vi doppade oss och bestämde att det var dagens dopp, klädde på oss och vände kosan hemåt.
Fast vi kan ju inte ta oss direkt till ett mål utan avstickare...och iaf jag var lite sugen på äventyr. Så vi klättrade ner bland alla klippblock som låg längs vägen, och ner till spridda strandremsor för att hitta fina snäckor. Vi hittade rätt många, som vi noga packade in i våra handdukar. Väl hemma (efter många blockklättringar) tog frida itu med att tvätta och sortera dem... Och det tog bra med tid :)
Innan vi nådde hemmet, cyklade vi även förbi vår kompis Rapunsel, som lever på att sälja kokosnötsprodukter till turisterna. Hon knäcker extra som turistguide, så ett samtal med henne är som ett helt informationblad. Vi har lärt oss massa om kokospalmer och öarna omkring här.
Väl hemma satte jag mig att läsa medan frida pysslade med snäckorna :) Ute vräkte regnet ner lagom tills vi kom.in, så det var skönt att sitta på verandan och bara ta det lugnt.

Nu sitter vi dästa efter middagen och ska snart bege oss hemåt i regnet. Vi har fått en ny bekant här, en kock från Indien som alltid hälsar glatt. Vi ska leta upp varandra på facebook har vi sagt :)

Quack

Ikväll regnar det, vi är inte glada åt det men det är nog grodan i dammen utanför hotellet. Han hälsar till Annie.

Bergsbestigning

Solen hängde som ett glödande klot på skyn, och vi slängde oss på cyklarna för att hinna upp på berget innan solnedgången! Att toppen är 430 höjdmeter tänkte vi var en smal sak för oss som är vana att gå! Vi tog dock beslutet att gå till ett café nästan på toppen istället, för vi ville ha lite romantik och en möjlighet till att dricka något gott. Man måste ta beslutet ganska tidigt på vägen upp, då vägarna går åt olika håll.
Vi lämnade cyklarna i en buske och började gå uppför. Det var ohyggligt brant, och galet varmt! Efter bara några hundra meter kunde man bokstavligen vrida ur våra tröjor. Vi traskade dock på, och såg mer och mer av världen från ovan. Mitt kamerabatteri tog såklart slut på vägen upp, och vid några tillfällen funderade vi på att stanna, för det var riktigt jobbigt. Till slut nådde vi iaf fram till ett hus med en jätteveranda, och slängde oss ner på varsin stol. En trevlig man tog vår beställning av fruktjuice, och vi njöt utmattade av den otroliga utsikten! Fladdermössen flög under oss i höjd och fåglarna likaså. När vi piggnat till och druckit lite av den bästa fruktjuicen på denna resan, pratade vi lite med ägaren. Det visade sig att han byggt alltihopa på egen hand och helt utan lån. Frida döpte honom snabbt till "the handy man" och sa åt honom att lära mig :)
Han var så trevlig att vi satt och pratade med honom i drygt 30 min, allt medan solen gick ner bakom molnen.
Vi fick med oss den sista fruktjuicen i två flaskor, för att ställa i kylen som ägaren sa :) Vandringen nedför var inte lika fysiskt jobbigt, men det var ju kolmörkt under träden! Frida hittade en jättetusenfoting på 15 cm, vi fotade försiktigt den... Det är den och en spindel på är de enda "lite farliga" djuren här på ön, så vi var försiktiga.
Väl nere vid cyklarna var vi riktigt trötta och styrde kosan hemåt. En snabb dusch, och lite smink senare var vi redo för middagen. Det är en hel procedur varje kväll när solkrämen ska duschas bort, man ska smörja in hela kroppen så huden inte torkar ut, och aloe vera ska smörjas in på brända områden... Sen ska frida sminka sig också, jag är glad jag slipper det :)
Första middagen vi inte var helt nöjda med... Ingen buffé idag, utan krångliga rätter som krävde en hel del anpassning för att funka. Men palmen vi satt under var fin, och utsikten över havet gick inte av för hackor heller :)

En blöt förmiddag

Morgonen växlade mellan moln och några skurar så efter frukost stannade vi på hotellet och testade poolen. Jag simmade några varv och sedan kom även Mats plaskande i. Efter poolbesöket åkte vi tillbaka till stugan och köpte bröd på vägen. När vi satt på verandan, och läste och mumsade på te och kaka som jag fixat, så hoppade en söt mus/råtta upp på altanen. Såg ut som en stor gerbill så jag gissar att det var en typ av degus. När den fick syn på oss sprang den snabbt iväg igen. Den fick mig att längta till råttorna där hemma. För att pigga upp mig föreslog Mats att vi skulle snorkla på stranden framför stugan. Vi tog med oss varsin brödbit så vi kunde mata fiskarna. Efter en liten stund hade vi stora stim runt oss som åt ur händerna, eller åt på oss om vi var för långsamma med att ge dem brödet. Mats har verkligen börjat uppskatta snorkling även om han tycker att det är läskigt ibland. Han simmar runt med kameran i högsta hugg vilket gjorde att vi efter simturen fick rensa bland ca 250 fiskbilder för kamera-minnet var fullt. Efter en stunds vilande och vi blivit torra utbrister Mats: vi måste åka nu om vi skall hinna upp på berget innan solnedgången!

Djur

Djurlivet här på ön är ganska myllrande. Det finns en massa olika fågelarter som alla är kvittrar på olika sätt. Spindlar och olika insekter finns det gott om. För att inte tala om alla fiskar i havet här utanför.  Vi var och snorklade utanför vårt hus idag, och bit ut såg vi jättemkt fisk! En platt diskus, stor som en mattallrik. Ett stim med minst 30 st simmade förbi. Massa andra med regnbågens alla färger. Nästan så jag kan tänka mig att snorkla igen :)
Annars har vi hälsat på andra djur idag med... Imorse vaknade vi till att två hästar sprang förbi. Vi försökte hälsa på dem lite senare, men råkade skrämma dem så de höll sig borta. Frida har även matat sköldpaddorna med rester från vår lunch (fruktsallad) och vi hade en hund på besök som totalt vägrade att gå. Han lade sig sonika och sov i en av våra fotöljer, och sprang glatt efter oss när vi gick till olika ställen.
Även grodorna har fått sig en påhällsning idag. De bor i en liten damm utanför receptionen, så vi har hälsat på dem med.

Alla dessa efterätter

Hotellet har verkligen goda efterätter som dessutom är fina. Inte lätt att hålla vikten här. Extra bra är att Mats kan få en egen efterrätt i form av fruktsallad och sorbe.

Mer vägar

Fler bilder

Vägar i paradiset

Alla vägar bär till rom sägs det ju, men i fallet la digues huvudleder är jag mer tveksam... Det finns några större vägar, men som synes på bilden är de inte speciellt breda. Den med Frida är en ganska typisk. Alla är gjuten betong, med kanter som ibland är upp till dryga metern höga. Inga varningar för broar och sånt... Utan rätt var det är slutar kanten i en djup fåra för bäcken man passerar. Ibland är vägen inte klar, så då slutar den i intet som synes på bilden, och en stig fortsätter vid sidan. Skyltning är i princip obefintlig, men ibland hittar man tydliga anvisningar som på bilden. Då känner man att man är på rätt väg! :) Det finns inte många bilar (ca 20-25 på hela ön) , men de som finns används friskt. Man ser samma taxibilar och små lastbilar fara förbi hela tiden. Annars cyklar hela befolkningen och ett fåtal turister åker oxvagn. Längs vägarna växer det bananer och andra fruktträd, likaväl som höga träd med lianer. Högsta toppen är på 400 m, så visst finns det backar, men de är relativt harmlösa...om det inte var 30 grader och våtbastu då :)

Anse Coco

Idag beslöt vi oss att besöka Anse Coco. Först kom vi till Grand anse, en stor vacker sandstrand med mycket vågor, väldigt lockande att bada efter vår cykeltur men istället gav vi oss ut på vår 30 min långa promenad mot anse coco. Det låter kanske inte så långt men om vi lägger till att det var över 30 gr varmt, vindstilla och att vägen gick genom träsk och upp på berg så förstår ni nog hur svettiga och trötta vi blev. Efter tio minuter hade vi kommit fram till petit anse vilket också var en vacker strand. Vi kände oss lockade att stanna då ryggen redan var våt av svett och vi visste att vi måste återvända samma väg. Men vi gick vidare och kom tillslut fram till vackra coco som ni ser på två av bilderna. Vi hoppade genast ner i vattnet och kände då hur trötta vi var. Det var väldigt strömt i vattnet och vi orkade knappt simma. Jag blev då orolig att vi inte skulle orka snorkla, vilket vi verkligen ville då stranden var känd för detta. Säkerhet först tänkte vi men gick ändå till slutet av stranden för att se snorklingsplatsen. Som tur var fanns det en liten lagun där som var grund och inte så strömt. Där såg vi fiskar i många olika former och färger och även en liten rocka. Härlig upplevelse. Sedan gick vi hela vägen tillbaka i sällskap med några hundar utan ägare. Mats var gentleman och bar mig över de leriga delarna då jag hade vita skor. Vi är nöjda med dagen trots att vi bränt oss lite, det får man dock räkna med när man gör salta, strandutflykter :)

Maten

Sen vi anlände hit, så har allt bara blivit bättre... Det är ett finare rum/stuga, finare utsikt och framförallt bättre mat! Mat som jag tål :) Det fanns fler val på nec, men här på ldil är maten tydligare utmärkt och kockarna förstår när man frågar dem. Det gör att min mage redan är bättre :)
Igår på middagen skaffade jag två nya vänner som var väldigt tillmötesgående. Den ena gjorde en ny fruktsallad åt mig, och den andra hjälpte mig mycket med sallad. Nr 2 är dessutom den som gjort konstverket på bilden.
Frukosten idag var härligt ren och lätt att bena ut vad jag kunde äta, en kanonstart på dagen :)
Frida skrev ju om vårt äventyr till de klippiga stränderna. När vi gick där hittade vi ett fruktstånd. Så vi köpte med oss en del och åt på vår veranda när vi kom hem.

Another day in paradise

Idag gick vi längre in i naturreservatet där vi bor. Vi ville fotografera och se en av de mest fotade stränderna i världen. Vi promenerade längst stranden, jag glad över att inte längre ha ont av röda ben. Första bilden är från vår egen strand och de andra vid gnanitklippornas strand. Bilderna kan tyvärr inte göra känslan rättvisa. Det är verkligen underbart här. Nu vill Mats dra med mig i souvenir-butiker men först fick jag se en vacker solnedgång medan regnet började falla.

Island Lodge

Nu är vi framme på vårt nya hotell på La Digue. Resan hit blev väldigt behaglig. Först med båt till hamnen, och sen blev vi hämtade med en minibuss till hotellet. Man kan säga vi blev ganska överraskade när vi kom till rummet, för det var inget rum utan ett helt hus med 2 sovrum, 2 badrum och ett stort kök! En underbar veranda med utsikt över havet (bilden är därifrån) och 5 m till en av världens top 10 vackraste stränder.
Nu ska vi hyra cykel, för det är så man bäst har sig runt på ön.

Till nästa resmål

Nu är det dags att åka vidare. Vi har packat, sagt adjö till personalen och tagit de sista korten. Råttan Newin, vår lille maskot, fick vara med på några bilder också. Skall bli kul att se la digue, hoppas de har ok Internet där med :)

Efterrätt

Då har vi ätit middag sista kvällen på New Emerald Cove. Det var en utmärkt buffé som vanligt. Frida hittade dessutom en häftig efterrätt.
Dagen som gått har vi tillbringat mest på rygg i solstolarna. Jag har ju mått lite krassligt idag, men på eftermiddagen kvicknade jag till en stund och vi gav oss ut i lagunen med kajak. Det var ett riktigt äventyr att paddla nästan ända ut till revet och se vågorna slå högt upp i luften!  På "vår" sida bottnade jag, och på andra sidan var det 20 meter djupt.
Sen paddlade vi runt och fotade de vackra vyerna från vattnet.
Väl hemma igen var det dusch (bort med allt kladdigt salt och solkräm) och sen började det närma sig middag.
Vi har även fixat transporten till nästa ställe imorgon. Vi åker härifrån 0830 och blir körda direkt till La digue, stället för att åka färja. Väl där blir vi mötta och får hjälp med transporten till the Lodge.
Nu ska vi avsluta kvällen med att spela lite spel och mysa under stjärnornas skimmer. ( stjärnhimeln här är helt fantastisk. Aldrig sett så mycket stjärnor innan, för det är så mörkt här.)
Gonatt

Efter regn kommer sol

Sitter just nu och äter ihop med våra duvkompisar. Vi hade tänkt att gå till nationalparken idag men Mats vaknade upp och mådde illa och hade kass mage. Jag kurerade honom och så tog vi en dag vid stranden istället. Igår öste regnet ner blandat med stormvindar, som fladdermössen flög i, samt blixtar, som lyste upp himlen, men idag lyser solen så vi låg och läste på var sin solstol. Mats viftade bort flugor från benen och upptäckte inte att en av flugorna var en liten ödla. Jag räddade den så fick den springa runt på mig istället. Vi funderar på att paddla lite kajak senare om Mats orkar.

Ops glömde lite bilder.

Här är lite bilder på omgivningarna vid hotellet.

Lugn förmiddag

Idag vaknade vi vid 9.30 och åt frukost, sedan kom ösregnet. Mats lade sig och läste en stund medan jag vilade. När solen tittade fram igen två timmar senare hade ön förvandlats till en våtbastu, ni kan nog tänka er hur skönt Mats tyckte det var. Som tur var blåser det en del så nu kan vi andas igen. Vi planerar att eventuellt uppsöka byn i eftermiddag. Mats måste ju hitta en karta över öarna. Sådan far, sådan son antar jag.

Tillägg från Frida

Eftersom vi var på en ö full med djur så skaffade jag (Frida) genast mig nya vänner. Förutom att springa omkring och mata och klappa landsköldpaddor så hittade jag en liten gecko dvs ödla som satte sig på vägen framför mig och titta. Han hade inget emot att jag tog upp honom så han satt på min axel i en halvtimme eller i nacken vilket kittlades otroligt. Önskade att Frida och Sofia hade varit där, de hade älskat ön full med ödlor, krabbor och sköldpaddor. Mats såg dock lidande ut ett tag för det var väldigt varmt, däremot satt han och log när regnet piskade emot oss i båten. "äntligen svalka utbrast han" konstigt ändå att det är så varmt att vi kan sitta i en snabb båt i ösregn iklädda badkläder och inte frysa. När vi väl kom fram till hotellet hittade jag en ny kompis, en stor bönsyrsa. Jag trivs helt enkelt :)

Sköldpaddor

Det bor 4 st jättesköldpaddor i trädgården. Såklart måste vi ju hälsa på dem.
Idag har vi varit på utflykt. Skulle varit besök på 3 olika öar, men en var stängd, och en var det för mkt vågor så vi var bara iland på en.
Det var ön där det låg ett sjukhus för sköldpaddor, så vi passade på att hälsa på dem med. Vidare var det stränder där som var otroligt vackra.
En liten promenad på ön visade även den vackra mangroveskogen.  Efter promenaden var det barbeque på stranden med massa mat anpassat efter mig :)
Vi lyckades dock inte snorkla så mkt som det var planerat, första stället vi stannade på visade det sig att korallerna var jättearga. Det känns som att simma med brännässlor... Nästa ställe fanns det maneter, som skulle göra riktigt ont.
Då kom regnet.
Störtskur är milt uttryckt.
Och det blåste upp, så vågorna gick höga...
Så när vi kom till tredje platsen, försökte vi simma runt men vi var tvugna att avbryta.
Så vi åkte hem istället, och var väl ganska nöjda med dagen trots allt.