Idag var det dags att låta Fivel gå vidare. Han har under en längre tid mått dåligt. Svårt och tungt att andas, har inte kunnat gå på bajslådan, och knappt orkat röra på sig... För att nämna några saker.
Inatt var det riktigt illa, och man märkte att han fick panik när man lyfte upp honom...det var inte mkt kvar av den levnadsglada, nyfikna och gosiga råtta som han var från början.
Det var med sorg i hjärtat som vi valde att låta honom somna in.
Med Fivel dog även den sista av våra första gemensamma husdjur... Sorgligt.
Vi har nu ikväll även städat ur alla spår av Fivel i buren, så nu har vi bara våra två "nya" kvar.
Inte klokt!
12 år sedan
Sorg i hjärtat, räcker i bland inte att beskriva att ett husdjur har lämnat in!
SvaraRaderaVi har inte städat ut alla spår av Fee, vi har förberett var hennes aska skall ligga.
Ni vet uppe i hörnet på gräsmattan i det trekantiga blomlandet, där hon alltid satt i med en boll i munnen eller en skidstav.
Där får hon sova vidare!
Det trekantiga blomlandet har aldrig varit så välrensat och nyplanterat som det är just nu.
På torsdag får vi hennes aska och då skall hon få sova klart.
Jag satt en kväll och räknade bilder som jag har på Fee, de är över två tusen avtryck som den lilla speciella underbara hunden gjort i mitt hjärta.
Ni miste Fivel och jag miste Fee.
Jag är helt ateistisk och har absolut ingen tro på något gudomligt över huvud taget bara rent förakt för allt som religion har ställt till med.
Dock om någon talar om för mig att tror du på en gud så får du Fee tillbaks - då skulle jag slå till direkt(;-)
/Pappa
Vi håller med, visst skulle vi göra allt för att få dem tillbaka glada och pigga. De lämnar ett så stort hål./ Mats o Frida
SvaraRaderaJag bara måste delge er vad jag bl.a. tröstar mig med och det är givetvis Ferlin, som det varit sedan jag var 17 år and his still going strong:
SvaraRaderaDet är så erbarmligt lite en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka, men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor och veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel, så hastigt som livet går.
[ Nils Ferlin. ]