Aj

Härom dagen fick jag för mig att springa och sprang för full fart. Tänkte att eftersom Mats börjat bli så duktig med träningen så skulle jag också börja. Det gick inte riktigt enligt planerna dock. I sista kurvan mot gården så halkade jag och föll pladask på mitt lår. Nu har jag ett blåmärke, lika stort som en vuxen mans handflata, som börjar bli svart. Tur att det inte är badsäsong. Ibland har jag otur men tur i kärlek har jag haft iaf.